Söndag!

Hade en finfin söndag med de bästa tjejerna. Vi käkade gott hemma hos anna och myste lite. Sedan drog vi iväg till Ica Maxi och handlade. Men eftersom jag var så trött så skjutsade jag hem Rebecca och åkte hem. Saknar Andreas lite, han åkte till Gävle igår morse och kommer hem ikväll. Helt otroligt att man kan sakna nån efter bara ett dygn. Längtar iallafall tills vi ses.

Sitter på jobbet och halvsover. Rune bestämde sig för att mörda mig inatt. Han hoppade upp så sänggaveln och därifrån ner på mitt huvud. Om och om igen..


Kattens dagbok:

783:e dagen i fångenskap…
Mina kidnappare fortsätter att tortera mig med bisarra dinglande saker. De frossar i färskt kött medan jag tvingas leva på torrfoder och slemmig burkmat. Det enda som håller mig igång är hoppet att jag en dag ska lyckas rymma, och den milda tillfredsställelse jag får av att klösa på möblerna. Imorgon ska jag eventuellt äta ännu en krukväxt. Idag misslyckades jag än en gång med att döda mina kidnappare genom att försöka fälla dem med min kropp. Jag borde kanske försöka vid toppen av trapporna. I ett försök att sätta mina förtryckare ur balans, framtvingade jag en hårboll i deras favoritfåtölj. Kom ihåg: lägg en på deras säng. Fångade en mus som jag bet huvudet av. Lade den huvudlösa kroppen viddörren som ett tecken till mina kidnappare om vad jag är kapabel till, så att de ska gå runt i ständig skräck. Bemötandet jag fick var en massa klappar, kramar och gullande om vilken duktig kissemiss jag är.Saker och ting går inte som planerat. På kvällen dök deras kumpaner upp för någon sorts sammankomst. Jag blev placerad i isolering under mötet, men jag kunde känna doften av deras mat och höra brottstycken från deras kriminella planer. Tydligen var jag inlåst på grund av min kraftfulla förmåga att framkalla något de refererade till som “allergi”. Jag måste komma underfund med vad detta är så att jag kan använda det till min fördel. De andra internerna smörar för våra fångvaktare och jag vågar inte anförtro mig till någon av dem inför risken att någon tjallar. Hunden släpps regelbundet ur sina bojor men återvänder frivilligt. Han är uppenbarligen efterbliven. Fågeln däremot ger intryck av att vara en informatör. Han pratar med våra kidnappare regelbundet, och jag är övertygad om att han rapporterar vartenda steg jag tar. Tack vare sin placering i metallrummet är han för tillfället i säkerhet. Men jag kan vänta. Det är bara en tidsfråga innan mina planer infrias…



Jag är oskyldig.. Mohahaha...



bloglovin

Kommentarer
Postat av: Rebecca

Svar - JA! Han slår in dom för han inte har fattat vart kuverten var! Herregud... Haha Kram!

2011-10-10 @ 16:25:17
URL: http://rebeccasdagar.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0